Det känns lätt som om hela veckorna endast består av måndag(ar) när det ligger ett tjockt grått täcke över Lund/Skåne/Sverige ...
Det är snart två veckor sedan jag såg solen och det känns som om det gråa vädret börjar smitta av sig inombords, ingenting verkar särskilt roligt och ingenting verkar direkt kul och tråga på allt fick jag Underkänt på min förra tenta. I såna här tider har man helt enkelt lite svårt att se ljuset i tunneln: typiska höst känslor.
Men idag verkar det som om det kan vända, lite i alla fall; solen tittade fram mellan moln gluggarna och mötet, eller intervjun, idag kändes riktigt bra. Ljuset i tunneln känns inte lika långt bort och snart (kanske) jag är där.
:)
Kramen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar