bananer och bygg

Vad härligt det är att vakna till ljudet av en bygg arbetsplats...

Kommunen har bestämt sig för att renovera dagiset utanför, med det menar de att riva hela dagiset och börja om från början.

Att bo bland studenter OCH en bygg arbetsplats är mindre trevligt, tur att det bara är två veckor kvar till flytten, annars skulle jag nog bli galen....

Annars är det hård träning som gäller på Kämmnärsvägen.

Förutom att jag gjorde min övningar morgon och kväll i går så tog jag en ganska lång promenad i det 13 grader varma och vackra vår vädret på dagen och senare en kortare promenad i den kyliga kvälls luften med min sambo.

För att vara första gången så måste jag få skryta lite; Vi lagade en skit god flygande Jakob i går. Den kanske var inne i ugnen liiiiite för länge men smakade utmärkt för det.

Som pappa så fint säger; "Morberg, släng dig i väggen"

Puss och kram

blandade tankar

kära läsare, idag har inte vart någon händelserik dag...

Jag vakande alldeles försent, fast om man tänker på att klockan är framställd en timme var det inte så sent, och innan jag fick dricka mitt morgon kaffe vart jag telefon bombaderad av mina kära föräldrar.

Efter det var det träning, det var ganska kul när jag känner hur mycket starkare benet har blivit efter bara tre veckors träning. Så eftersom det gick så bra bestämde jag mig för att prova att ta några steg utan kryckan, fast med kryckan i ena handen, om i fall.

Med pytte små vinglande steg gick jag från fönstret i "all rummet" in till "köket" utan några större problem, inte för att det är en speciellt imponerande lång sträcka men jag är ändå stolt.

Om man jämför med i går var idag en riktigt bra dag.

I går var vi nämligen ute och shoppade lite på Nova. Vi åkte dit för Christian ville ha en farfars tröja och ett nytt linne men lyckade inte hitta något, förutom hår vax. I stället hittade jag en randig klänning och en hatt.

Nog om det, hur jag än gjorde/försökte så ville inte benet. Det gjorde bara ont och det kändes som om benet inte vill följa med. Det hjälper inte direkt att folk över student åldern inte kunde sluta stirra. Vid såna tillfällen blir jag så förtvivlad/irriterad att jag bara har lust att skrika: "Jag har bara kryckor, jag är inte förlorat min syn"

Fast som sagt, i dag är en bättre dag och jag får påminna mig själv om att det är deras problem och att det här är bara temporärt.

Puss och kram

Min nya höft

Här kommer lite intima bilder på min nya höft.

Kerstin, sköterskan som tog bort mina stygn, tyckte att jag fick den gulliga protesen, du får själv avgöra hur söt du tycker att den är...(?)

Den är en blandning av keramik och metall och de vita prickarna bredvid protesen (syns bäst på bilden rätt fram i från) är metall de sköt in i höften för att kunna se förslitningen, vart det slits mest.

Från sidan

Fram i från

Puss och kram

Innan jag glömmer

Tusen tack mamma, pappa och farmor för de jätte fina blommorna, de (mot alla odds) lever fortfarande och luktar fruktansvärt gott.

Tack så jätte mycket!

Puss och kram

I dag ...

... ska stygnen tas bort och gissa vem som är nervös...

Varför vet jag inte, det kommer säkert gå jätte bra, men det är första gången jag är ute på egna äventyr på säkert fyra veckor.

Önska mig lycka till så ska/kan jag lägga upp bilder på resultatet sen :)

Puss och kram

Varning för känsliga tittare!!!

Nu är det nästan två veckor sen jag blev opererad och allt går bra.

I går bytte vi plåster och det såg jätte fint ut (se bilder nedan) och senare på kvällen tog vi en promenad till Willy´s och tillbaka.

Det va super skönt att komma ut men efteråt kändes det som om jag hade åkt skidor en hel dag; benet/musklerna skakade.

Idag har man lite "tränings verk" men det är klart värt det.

I natt var också den första natten på två veckor som jag slapp vakna vid två och gå runt ett varv i "lägenheten". Jag fick sova till halv sju, då tog jag två tabletter (en stark och en svag) och somnade om till halv tio, super skönt!

Jag har även minskat på det smärtstillande tabletterna, nu tar jag en Panodil och en Citodon fyra gånger om dagen i stället för två Citodon fyra gånger om dagen. Fast på natten tar jag fortfarande två Citodon så jag är säker på att det inte börjar värka mitt i natten.

Jag och Christian har lovat oss själva att ta en kvälls promenad varje kväll, förhoppningsvis blir de längre och längre promenader och snart kanske jag kan slippa kryckorna.

Sköt om dig, kramar!

i dag var ingen bra dag, jag har promenerat ute i korridoren och det gick ganska bra förutom att det gjorde sjukt om i foten/benet att jag inte kunde hålla tårarna tillbaka och vi var tvungna att vända tillbaka till rummet.

Jag har tränat hela halva eftermiddagen och benet blir självklart starkare men det är inte helt lätt, men vad är det man säger; "Vill man vara fin får man lida pin"

Nu ska jag försöka sluta tycka synd om mig själv och fokusera på det positiva; Operationen är gjord och det är en bättre framtid som väntar utan smärta, droger och ständiga sjukhus besök.

Kramar

svänger

Igår var en jätte bra dag, jag duschade och gick på toa själv och med kryckor dessutom, de du! ;)

Men idag vet´te fan, jag kan gå på kryckorna och klarar mig relativt bra själv men när jag var nere på röntgen började jag gråta för det gjorde så ont.

Jag vart tvingad att ligga spik rakt med båda benen blixt stilla i vad som kändes som en evighet, f'a*** vad ont det gjorde, det snurrade i hela huvudet och det ända jag vill var att skrika på dem att skynda sig (fast det gjorde jag så klart inte).

Men det är över nu, hoppas bara jag inte behöver gå igenom det igen....

sköt om dig

kramar

tredje dagen i Trelleborg

Idag verkar vara en bra dag, jag har ätit en jätte god frukost, som jag dessutom fick behålla och en timme senare var jag uppe och gick lite, det gick mycket bättre än i går, jag klarade av att ta mig ur och i sängen själv och jag gick ÄNDA till toaletten.

Tanke var att jag skulle tvätta av mig men det snurrade för mycket i huvudet så de rullade mig tillbaka till sängen.

Jag har tydligen väldigt lågt blod och förlorade, självfallet, en del blod under operationen så det är bara att dricka mycket och försöka sitta upp så mycket som möjligt så det kommer i balans igen.

Sjukgymnasten var precis här så vi gjorde några övningar, det gick jätte bra förutom att det känns som om mitt ben väger ett ton, så vi provade också att stå upp med kryckorna, det gick också bra förutom snurret i huvudet.

Hon kommer tillbaka i eftermiddag så ska vi prova lite mer :)

Snart ska nog min läkare komma så ska vi prata lite mer om operationen och hur det går för mig, spännande :)

kramar

Jag hörde den här idag och vart kär, sjukt bra musik med fin text, så jag tänkte dela med mig:

Tala gärna om vad du tyckte sen :)

kram

Natt tankar

Då ligger man här, igen, sömn lös.

Jag vet inte om det är på grund av trissdess under dagen eller om det är mitt jä*** ben som inte kan sluta värka.

Efter drygt 20 år med Pertes tycker man att jag borde vara van. men icke, hur vänjer man sig vid att ha ont?

Hur förklarar man för någon som INTE har ont hur det känns att leva med ständig smärta?

Hur förklarar man utan att verka tjatig eller gnällig? Och hur ska jag göra mig förstådd så folk förstår att jag inte är lat utan att det är svårt att stå i duschen, klättra upp i sängen eller hämta posten i brevlådan en meter utanför dörren?

Och andra sidan, som min pappa så fint sa; "Jag tror inte att de opererar på lata människor."

Om drygt en vecka är det operation och sen ska det vara över, eller då börjar en ny kamp med nya krämpor men sen, sen ska det bli bra, inge mer tjat, inge mer gnäll och inge mer förklara "hur det ligger till"

När jag var i Trelleborg i fredags för olika informations möten innan operationen var där en kille i min ålder, han hade gjort operationen redan en gång för ett år sedan, fast i Lund, och det hade inte funkat så han var nu tvungen att göra om allt, tänk om det blir så för mig med?

Hans största oro var hur god maten är i Trelleborg, för på Lunds universitetssjukhus (och jag citerar) "var maten inge god, så jag hoppas verkligen att den är bättre här...?"

Jag vet inte, jag har aldrig blivit opererad förut, men är det verkligen DET man är orolig för innan en operation?

Det kanske var därför han måste göra om den?

Nä, nu var jag elak... Men man, eller jag, börjar ju undra hur det ligger till med prioriteringarna....

Så är ligger jag med miljoner tankar som jag tänkte att jag kunde dela med mig av till dig, snällt va? ;)

Kramar