Jag vakande alldeles försent, fast om man tänker på att klockan är framställd en timme var det inte så sent, och innan jag fick dricka mitt morgon kaffe vart jag telefon bombaderad av mina kära föräldrar.
Efter det var det träning, det var ganska kul när jag känner hur mycket starkare benet har blivit efter bara tre veckors träning. Så eftersom det gick så bra bestämde jag mig för att prova att ta några steg utan kryckan, fast med kryckan i ena handen, om i fall.
Med pytte små vinglande steg gick jag från fönstret i "all rummet" in till "köket" utan några större problem, inte för att det är en speciellt imponerande lång sträcka men jag är ändå stolt.
Om man jämför med i går var idag en riktigt bra dag.
I går var vi nämligen ute och shoppade lite på Nova. Vi åkte dit för Christian ville ha en farfars tröja och ett nytt linne men lyckade inte hitta något, förutom hår vax. I stället hittade jag en randig klänning och en hatt.
Nog om det, hur jag än gjorde/försökte så ville inte benet. Det gjorde bara ont och det kändes som om benet inte vill följa med. Det hjälper inte direkt att folk över student åldern inte kunde sluta stirra. Vid såna tillfällen blir jag så förtvivlad/irriterad att jag bara har lust att skrika: "Jag har bara kryckor, jag är inte förlorat min syn"
Fast som sagt, i dag är en bättre dag och jag får påminna mig själv om att det är deras problem och att det här är bara temporärt.
Puss och kram
Hmmm, bombarderad menar du säkert, skulle jag tro....
SvaraRaderaP.
hehe, så var det nog :)
SvaraRadera